Kalla fakta?
Kalla fakta?
Att belysa ett problem ur flera vinklar är en förhoppningsvis en ambition för de flesta journalister. Tillvägagångssätten är många och inte alltid rumsrena. När Kalla fakta gjorde sitt program om djurplågeri inom travsporten uppstod situationen att på något sätt belägga att el användes som metod för att få hästarna att springa fortare. Inte nog med det, bevisen för detta skulle tas från ett speciellt stall, nämligen Åke Svanstedts. Om det förekommer bland hans hästar har jag ingen aning om och problemet är att det har inte Kalla fakta heller.
Reportaget som, förmodar jag, skulle bevisa djurplågeriet i allmänhet och i synnerhet hos Åke Svanstedt, började med att en icke namngiven person, i motljus och med förvrängd röst påstår sig ha sett användningen av el i Svanstedts stall. Med gängse metoder tar reporten med sig dessa påståenden till Svanstedt själv som ombeds svara på en fråga som uppstått genom att en för Svanstedt och för hela svenska folket anonym person sagt att så är det.
Till vår stora häpnad nekar Svanstedt när reporten fråga om påståendet är sant.
Kalla fakta belyser då några anonyma anmälningar om djurplågeri som ännu inte utretts. Tjänstemannen som fått anmälningarna säger, tänka sig, att är det sant, är det naturligtvis förfärligt.
Så vad har reportaget lett till? Inget annat än att fem minuters sändningstid gått åt till att bevisa, det finns inga bevis. Reportaget kunde lika gärna handlat om den makt en anonym person kan få som säger något till en reporter, eller den maktlöshet en anklagad kan stå inför efter påståenden från någon han inte vet vem det är, eller varför personen sagt så.
Det kunde också ha handlat om hur ett respekterat program plötsligt hamnar på amatörnivå och, utan bevis, riskerar att en människas anseende förstörs.
Detta kallas omvänd bevisföring, Svanstedt ska alltså inför reportern och alla tittare bevisa att ingen el förekommer, vilket han inte kan om ingen el förekommer. Nekar han gör han det förstås för att han är skyldig.
Om jag vore Svanstedt skulle jag stämma programmet.
Reportaget som, förmodar jag, skulle bevisa djurplågeriet i allmänhet och i synnerhet hos Åke Svanstedt, började med att en icke namngiven person, i motljus och med förvrängd röst påstår sig ha sett användningen av el i Svanstedts stall. Med gängse metoder tar reporten med sig dessa påståenden till Svanstedt själv som ombeds svara på en fråga som uppstått genom att en för Svanstedt och för hela svenska folket anonym person sagt att så är det.
Till vår stora häpnad nekar Svanstedt när reporten fråga om påståendet är sant.
Kalla fakta belyser då några anonyma anmälningar om djurplågeri som ännu inte utretts. Tjänstemannen som fått anmälningarna säger, tänka sig, att är det sant, är det naturligtvis förfärligt.
Så vad har reportaget lett till? Inget annat än att fem minuters sändningstid gått åt till att bevisa, det finns inga bevis. Reportaget kunde lika gärna handlat om den makt en anonym person kan få som säger något till en reporter, eller den maktlöshet en anklagad kan stå inför efter påståenden från någon han inte vet vem det är, eller varför personen sagt så.
Det kunde också ha handlat om hur ett respekterat program plötsligt hamnar på amatörnivå och, utan bevis, riskerar att en människas anseende förstörs.
Detta kallas omvänd bevisföring, Svanstedt ska alltså inför reportern och alla tittare bevisa att ingen el förekommer, vilket han inte kan om ingen el förekommer. Nekar han gör han det förstås för att han är skyldig.
Om jag vore Svanstedt skulle jag stämma programmet.
Kommentarer
Trackback
